John Lindgren (1917-2003)

I museets samlingar finns mer än 50 000 dokument, en mängd intervjuer på kassettband, ett flertal gamla kartor och fotografier som folklivsforskaren och historieberättaren John Lindgren från Risträsk samlat in under sin livstid. Många är det som har fått höra denne personlige mångsysslares berättelser, bland annat om sin tragiska barndom.

John Lindgren som riksbankschef.
John Lindgren som riksbankschef. © Vilhelmina kommun

Han föddes utom äktenskapet i Stensele, den 12 februari 1917. Att ha fött en ”oäkting” var mycket skamligt på den här tiden. Hans mor kördes på porten med sin lille nyfödde son och i sin förtvivlan såg hon ingen annan utväg än att ta livet av det nyfödda gossebarnet och sig själv.

Efter ett misslyckat försök att ta död på sonen vid huggkubben lade hon ut honom i snön för att dö. Därefter kröp hon själv in i en hölada för att frysa ihjäl. Nu misslyckades hon emellertid med sina bedrifter, för både hon och den lille gossen blev upphittade och omhändertagna.


Som ettåring hamnade John som fosterbarn i Risträsk utanför Vilhelmina och där förblev han resten av sitt liv. Med tiden utvecklades han till en tusenkonstnär. Han hjälpte folk att deklarera och göra bouppteckningar, körde skolskjuts och taxi, skötte postsorteringen i byn, byggde upp en stugby, var en av de ledande i sjösänkningsprojektet av Risträsket och blev även utsedd till byns ålderman.

John Lindgrens samlargärning

Genom sitt stora intresse för bygdens historia lät han så småningom bygga ett museum på sin gård i Risträsk, där hans samlingar fortfarande kan beskådas. Här finns en salig blandning av både gamla och nya föremål, vilka genom sin exponering ganska tydligt avslöjar Johns originalitet. I sin lilla pensionärsbostad skapade han ett eget arkiv, innehållande en mängd berättelser om hans eget och andras livsöden, uppteckningar om byn och andra närliggande trakter, sägner, visor, och mycket annat. Det är nog ingen överdrift att påstå att de pärmar han efterlämnat uppvisar ett mycket brokigt och många gånger frispråkigt material, något som gör samlingen mycket speciell i sitt slag. Hela sitt arkiv, inklusive museet, skänkte John så småningom till Vilhelmina kommun i hopp om att även andra skulle kunna få ta del av hans samlargärning.

Vill du veta mer?