Blaikliden den 5 april 1957

Go dag mina kära anhöriga!

Hur står till en så vacker aprilmorron
här blåser och solen skiner så vackert
nu i flera dagar, men har vare
kallt och snöigt hela vintern
otrevlig vinter kan man säga,
så nu är väl få se hur våren blir och
dito sommar, men annars ilar tiden
hasteligen iväg, och vi med den
man tycks bli gammal för varje år
men den saken är ingenting göra åt.
jag har hört att ni talat på band
men det har ej förunnats mig att höra det,
men tackar så innerligt hjärtligt för
hälsningar, a tack du lille gullgosse
Albin för din hälsning till mig
åh nu undrar jag bara hur ni lever
och mår, om Amanda är bara sjuk
men kanske hon har blive bättre.
jag kan tanka hon är äldre än jag
jag blir ju 67 i höst, hur mår Sara och
Olivia hälsa dem så hjärtligt

Nog har de väl bleve en underlig tid mot
när vi växte opp, de är så man skäms
när man tänker på allting, åh ibland
surrar de i luften som om de vore gam-
kusi näcken, jag blir bara nervös
när jag ser och hör sånt, men tänk
vad Albin a Alvar fått vara med om,
hoppas innerligt att sånt inte händer mera
fortsätt Alvar läsvägen a bli präst?
Tänk vilken vacker familj du är,
ja vet du de där gamla sakerna dem låt
nog int höra av sig. åh nu när du
läst dessa rader får du inte ha så brott
utan skriv ett brev minst två kilometer.
det sista var ju ett, så nu blir det väl dubbelt
du vet jag är så vetsjuk om allt
som händer och sker.
må nu så gott allesamman
och hjärtligaste hälsningar från
gamla hemmet i nord och
Carolina Jacobsson
Blaikliden
Stalon